Som ni alla vet finns det annat i livet än att blogga, det tar nämligen mycket tid av bakningen och blev en begränsning för mig. Eller?
Sanningen är att efter en extrem inledning av min bakkarriär har jag haft en liten svacka, eller brist på motivation. Till en början hölls husbehovet tillfredställt med standardbröd men efter en tid började det blir brister med det oxå! Efter att ha köpt en Pågens limpa i måndag var rågen måttad, så här kan det inte ska gå till. Elvira ska inte behöva växa upp med Pågens då hennes favoritbröd görs av Erik...
Detta ledde till att jag återväckte min surdegsarsenal som har varit något misskött. Som tur var va degarna fulla med liv och åt som galningar!
För att bygga en bra brödgrund bakades i onsdags en gammal klassiker, ett maggiobröd med dinkel.
Ett riktigt fegsnöre som kan bakas direkt ur bakhuvudet. Resultatet blev riktigt lyckat och väckte det lilla monster som legat och sovit någonstans inom mig. Med inspiration av min konstant visslande vän på hallbacksvägen kom jag fram till att det krävs en ansiktslyftning vad gäller mitt brödbakande. Det måste bli slut med att baka 3-4 standardbröd, för att få in lite spänning i tillvaron måste brödsortimentet utökas.
Igår bakades ett härligt äppelbröd, det finns tyvärr inte någon dokumentation på detta men enligt säkra källor blev det lyckat!
I dag ville jag ta ut svängarna ordentligt och slänga ihop ett olivbröd. Kalamatraoliver av finaste art och BF:s olivolja med pepprig smak ingick i receptet:
600g vetesurdeg
400g vatten
500g vetemjöl
400g durummjöl
200g rågmjöl
100g olivolja
15 g salt
400 g oliver
Resultatet blev ett saftigt bröd med en härlig sälta. Ser inte så tokiga ut heller om jag får säga mitt!
Övriga nyheter på surdegsfronten är att två degar har spridits på mitt jobb, en rågsurdeg bördig från esbergsvägen baserad på en explosiv vildjäst och en vetesurdeg bördig från hallbacksvägen. Jag hoppas att dessa degar blir väl omhändertagna!
Nä, det är nog dags för en liten macka!
